ATELJÉN - KAMP & FÖRUNDRAN

Idag är det vår i luften, det känns annorlunda att andas. Det doftar jord utanför stugan. Jag är så tacksam för mitt liv. 

Redan igår kväll var det ljummet ute och härligt att bo nära en sjö. Efter kvällspromenaden tog jag ett till arbetspass i ateljén. Det var bara jag där...tur att jag inte är rädd för spöken! 

Frösjön by night

Bryggeriet by night

 I ateljén förundras jag varje dag över det som kommer ur mig. En härlig känsla. Jag har, sanningen att säga, känt mig trött på mitt eget bilduttryck ett tag nu...ni vet den där känslan av att det är dags att ömsa skinn... hög tid för förnyelse. Att göra på ett helt annat sätt är ju så klart en väg. Att dessutom göra det i någon annans ställe (-Jo, men Hilma gjorde så!), underlättar för mig. Jag får ändå vara mycket medveten om att inte hålla på att bedöma bilderna i processen. Ja, jag får till och med säga till mig själv, högt och på skarpen, att INTE tycka något alls. En sak jag känner mycket igen mig i från Hilmas process är att jag inte alls förstår vad mina bilder vill säga, hur de ska eller kan tolkas. 

 Fortsätter med mina automatiska teckningar i blyerts. Bilden nedan fick mig mest att tänka på att jag borde laga något av broccolin i kylen!

Automatisk teckning

 Fortsätter även med automatiska teckningar på svarta tavlan. Samma process innan, som med blyertsteckningarna. En helt annan upplevelse då det är så kroppsligt och i färg. Tavlan är 144 cm lång och 96 cm hög. Jag har lånat Rudolf Steiners mått. Jag gillar känslan av obeständighet. Att sudda ut med blöt svamp. När tavlan är blöt ser man inte heller om det är några kritrester kvar, i sådana fall bildar det grunden för nästa dags teckning.

Detalj av automatisk teckning på svarta tavlan

Hilma var en av dem som följde Rudolf när han avslutade sitt arbete med Teosoferna för att starta upp Antroposofiska sällskapet. En anledning till Rudolfs avståndstagande till Teosofin var att de hävdade att Krishnamurti var Kristus reinkarnerad. Förmodligen anslöt sig Hilma till Antroposofin för att den mer tydligt bottnade i kristna värderingar.
 Hilma ville verkligen lära sig det antroposofiska sättet att måla, nämligen att låta motivet träda fram ur färgen och att med sin egen medvetenhet och vilja styra förloppet. Detta sätt var ju helt väsenskilt från att få exakta direktiv från andevärlden och att måla mediumistiskt. 
Ja, här i min ateljé kämpar jag på med dessa båda sätt parallellt. beträffande akvarellen har jag tre burkar med akvarellfärg: en röd, en blå och en gul. Det är allt. Sedan blött papper, i alla fall i början. Inte en färdig bildidé...men en rand blir till landskap i mig...kanske testa att undvika något som kan likna horisont? Sedan uppstår motivet, förhoppningsvis. 

I processen - att måla "ut ur färgen"

Färdig akvarell - målad "ut ur färgen"

När granarna kom till på slutet blev det en ögonöppnare för mig. Plötsligt blev den lilla bilden monumental.

Oj, tiden rusade iväg och nu ska jag till Gnesta Lanthandel och förbeställa råvaror till Hilmas Måltid!