"DE FEM" I MIN ATELJÉ & ANNAT I MITT HILMA-LIV

Salen i Bryggeriet har varit svart så länge jag har känt till Art Lab Gnesta. Första gången var det en film därinne av Gustaf Broms, en magisk upplevelse! Senast, innan Klotterstaden, var det den här utställningen:

Nu vill jag, stolt, presentera mina modiga vänner Helena Hildur W och Erik Roren som är uppe i taket, 7,5 meter, och målar vitt!

Äntligen är det dags. De Fem ska samlas i min ateljé. Jag vill dela med mig av övningar jag tycker är roliga, givande, ögonöppnande...den kvinnogemenskap Hilma hade behöver jag. Så här löd inbjudan,som jag gav till Signe och Helena. Jag bad dem att ta med sig varsin gäst,så Åsa och Hanna var också med!

INBJUDAN TILL EN TRÄFF I ”DE FEMS” ANDA

Tid: onsdag 12 mars 2014, kl.15.00 - 18.00

Plats: Madeleines ateljé i Bryggeriet

Deltagare: jag och fyra kvinnor till

 Jag, Madeleine Aleman, är på ART LAB Gnesta i en månad för att arbeta med ett projekt om Hilma af Klint. Trots sitt till synes ensamma liv hade Hilma en grupp hon träffade i stort sett varje vecka under tio års tid. Gruppen hette De Fem och ägnade sig åt personlig- och andlig utveckling. I början var Hilma en av medlemmarna, för att i senare skede leda gruppen och de övriga medlemmarna blev då hennes lärjungar.

Jag vill nu rekonstruera en träff med De Fem, i vår tid. Syftet är att jag får möjlighet att dela med mig av övningar för att främja personlig och andlig växt.

Ni är således mina lärjungar.

En lekfull afton i kreativitetens och de stora möjligheternas tecken!

Program: Inre bildarbete, praktiskt bildarbete, skrivande och en lek för att ta reda på vad du mest behöver fokusera på just nu. Fika däremellan.

VÄLKOMMEN!
Madeleine

Automatisk teckning gjord innan De Fem ska komma, till deras ära. 96cm x 144cm

Förbereder mig inför träffen. Trött på flätan, byter till knut.
 Ännu mer Hilma-aktigt, ju

Välkomna in!

Allt Förberett

Kvinnorna förbereder sig

Signe, Åsa, Helena Hildur och Hanna, kastar sig alla modigt in! 

Det var så skönt att ha De Fem hos mig. Uppskattade deras berättelser, den lek och allvar vi tillsammans upplevde. Härligt att det går att skapa en gemenskap, för en liten stund!

När jag kommer hem känns det också skönt. Jag är inte ensam. Några har målat om väggen och kvällsbelysningen är på, som vanligt. 

Varje kväll när jag ska sova går min måltid med Hilma igång...varje kväll lite olika. Precis innan jag somnar tänker jag att den behöver bli mer koncentrerad, mer stringent...

Min tillit står till processen, min organisationsförmåga, kunskap och sist men inte minst, hjälp uppifrån.